Dom är osynliga,men dom finns där,det vet jag,det känns.

Jag trodde jag hade allt,men jag hade tydligen fel.

Skulle behöva ett jobb eller två.

Funderar.

Längtar.

Drömmer mig bort o tänker på allt som gått. Allt var mycket bättre förr o man behövde inte oroa sig för jobb,ekonomi,kärleken,framtiden o allting. Längtar tillbaks till den tiden. Tänk vad tiden var bättre förr då man satt i skolbänken o man lekte hela dagarna o hade kul. O vad gör man nu,sitter bara hemma o rullar tummarna o hoppas på allt löser sig tillslut.

Idag var jag in på stan o sökte lite jobb,men ingen vill ha mig :( buhu.. Men ett ställe lät positiv iallafall,så får hoppas på det bästa. Träffade familjen Nyman/jonasson oxå,dom var ute på stan med lilla Wilma o skulle handla kläder. På bussen hem träffade jag Anna Svemark,alltid kul att träffa gamla vänner :)

Igår opererades syrran,så nu går hon på kryckor o sjukskriven 10 veckor. Vad är det för läkare som säger att hon kan gå direkt efteråt.

På tisdag ska jag på möte/intervju,men inte precis på det bästa stället,men det är ju alltid något till o börja med.