Jag trodde jag hade nästan allt,men nu har jag inget kvar,allt har runnit ut i sanden. Jag har varken jobb eller dig kvar o en lägenhet som jag inte trvis i. Vad händer nu egentligen?

Jag kommer alltid minnas första gången vi träffades,jag satt på bussen på väg till stan för att träffa dig o jag var hur nervös som helst o hela kroppen skakades o du kom o hämtade mig på hojen. Vi gick ut första kvällen o det var meningen att jag skulle vara hos dig en natt men du ville att jag skulle stanna hela helgen. Så jag bestämde mig för att stanna o du fick köra mig tillbaks till Sveg på hoj kl 7 på morgonen för jag skulle jobba den dagen o jag glömmer inte att ryggsäcken öppnade sig så mina jockor flög ut :) Efter dess träffades vi ungefär varanan helg o det blev mer o mer o tillslut fick jag träffa Lukas o hela din familj o dina vänner:)

Både du o jag ville komma närmare varandra så jag sökte jobb i stan o fick både jobb o lägenhet men efter ett tag var det inte som förr som när jag bodde i Sveg,allt förändrades på något sätt. Både du o jag sa att vi skulle göra mer saker ihop o allting men så blev det inte riktigt,vilket jag tycker är synd. Men tack för det vi gjorde ihop iallafall o Allt hade sina stunder.

Tänker på dig,Saknar dig,Du kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta.

Jag flyttade hit dels för din skull men nu är allt borta men jag hoppas att vi kan vara vänner o hitta på saker ihop ändå fast det blev som det blev. Skulle vara kul att få åka hoj med dig iallafall,vilket du lovat mig.

Tack för att jag fick sova över hos dig inatt fast det tog slut.

Tårarna finns.